Natta

Dan, han ä ju lången, mä hô ä ännô längôr, natta,
når täeln sitte livlöst mä tongelljus't fô manna.
Å täeln, en kjâren fässing där unner sola matta
på hôcken sove ja. Mäj drömme ju tyst...

Ja ä feschlen, här på flôe,
här unner himmel hôern,
mä män, di henn' ent hôje;
dä töle ent, dôen.
Å môrapingla skalle
å sjonge hårt å tralle.
Ack môra! allt fôfalles
når allt å molnen svalle.

Allri ä natta så långa å dan ent skulle komme.
Bakôm nôa stjârn ôppå himmeln får ära trolles,
bakôm nôa stjârn bor livet sôm allri blottes
å sôm allri ska dö. Ack! love kjârlekens dygd...